When life gives you lemons you paint that shit gold...

Har gått ett tag sen sist jag skrev. 

Livet rullar på. Mamma din mår illa ungefär 24/7. Spyr och allt sånt där tråkigt. Jag är så lyckligt lottad som har fått träffat din mamma. Hon finns i mina tanka konstant och jag vet att du kommer få den bästa mamman som går i ett par skor. En sak som jag har tänkt på om oss är att jag hoppas överallt annat att vi blir en familj, en liknande familj som din mamma, morbror, mormor och morfar är. Att vi kommer umgås mycket när du även blivit äldre. Att du kan ringa oss så fort det är något eller bara ringa och säga hej och prata om allt och inget. Tex den dryga kärringen på ica som samlar på papperkassar. Att du bara kan komma över en onsdag och snylta av våran mat. Visst, det är flera år innan vi kommer dit. Innan dess så kommer jag göra massa fel, säga massa konstiga saker men det jag vet är att mamma din alltid kommer vara där och rätta till alla misstag som jag kommer göra, för som sagt du kommer få den bästa mamman som går i ett par! Jag kommet alltid vara evigt tacksam mot henne, för hon ger mig det finnaste som finns. Dig!!