When life gives you lemons you paint that shit gold...

Nu har det gått 6 dagar sen jag och din mamma fick veta att du ska komma till jorden, beräknad den 8 September. Många tankar och funderingar har dykt upp i huvudet. Tankar om hur det kommer bli. Vart ska vi bo? Vart ska jag jobba? Kommer jag bli en bra pappa? Är jag redo? Vem kommer du vara lik? Är du en han eller hon?  En sak vet jag redan nu och det är att jag kommer göra allt för dig, oavsett vad det är. Mamma din vill flytta mot Skutskär/Gävle för att du ska ha nära till Mormor och Morfar. Det är de som känns jobbigt för min del. Båda två är uppvuxna i Gävle men det har aldrig känt som hemma för mig. Men jag vill göra det för din mammas skull och även för dig. För din mamma är mitt allt. Jag skulle kunna göra vad som helst för henne. Vill hon till Skutskär, fine!  Har ändå inte så mycket att säga till om ;-) Just nu bor vi Ösmo, strax utanför Nynäshamn och det är 3 timmars åkande till din Mormor och Morfar. En sak som är helt sjukt är att jag redan älskar dig med hela mitt liv. Hur fan funkar det? Du finns ju inte! Du är tydligen stor som en äpple kärna. Så frågan är hur mycket jag kommer älska dig när du är född. Jag förstår inte det nu och kommer säkert inte fatta det då heller.